lördag 14 december 2013

Decemberutmaningen, dag 14: Mitt bästa julminne.

Alltså... hur väljer man? Det finns många minnen från många jular. Mer anmärkningsvärt är nog de jular som man knappt minns alls, alltså av dem som man bör minnas... typ de senaste 10 årens eller något sånt. (Jag griper efter halmstrån här. Jag hoppas att ni förstår hur jag menar.) Det måste ha varit väldigt händelselösa julaftnar, liksom? Haha. :) Men det menar jag inte på något dåligt sätt egentligen: På många sätt så handlar ju julen om just "same procedure as every year". 
Jag tror att en jul som betyder mycket för mig personligen och för vår familj är julen 2007. Alla jular sedan dess minns jag utan större problem. Det var nämligen min guddotters/äldsta systerdotters första jul och även min första jul med min sambo - fast vi var ju inte sambos då, förstås. Det låg i framtiden;)  Överlag hade jag hittat en väldigt, väldigt fin plats i livet den julen. I was in a good place, som man säger. Typ som nu, skulle jag vilja säga!

Jag har dock ett minne som är tydligare är många andra och det må låta simpelt, men det bär på en känsla som jag älskar när jag återfinner i mig själv varje år (om jag har tur!).

Det är något av det första eller andra året på gymnasiet. Vilket är egentligen oviktigt, men jag var alltså 16-17 år. Det är julaftons kväll och våra släktingar som firat med oss har åkt hem. Jag bor förstås hemma och har dragit mig tillbaka ner till min våning i huset med en kopp hallonte och några av mammas hembakta knäckemackor som jag fått med mig hem från vårt lite tidigare julfirande i Örebro där hon bodde på den tiden. Vällagrad julost ligger på dem.
Jag hade fått "Sweet Home Alabama" på vhs (!! stenålder, I know!) i julklapp av min dåvarande pojkvän och jag satt där och riktigt vältrade mig i julstämningen omkring mig. Julgranen i hörnet, värmeljusen i alla lyktor och adventsstjärnorna i fönstren. Allt medan jag tittade på filmen, sippade på mitt te och knaprade på mitt knäckebröd.
Och det är något i den stunden som får mig att höra "Have yourself a merry little christmas" i huvudet varje gång jag tänker på den. Julen handlar ju så ofta mer om känslor än om egentliga händelser, eller hur?

Än idag så kopplar jag otvivelaktigt doften och smaken av hallonte till jul. Jag har just införskaffat en burk ekologiskt sådant, dessutom. Jag blev så sugen liksom... ;)
Vad är ert bästa julkänslominne? :) Eller! Vad är DIN sak-som-inte-är-en-julsak men som ändå är JUL för dig?

1 kommentar:

Maries strålande jul sa...

Jag håller helt med dig om att julen handlar mycket om känslor! För mig blir det ofta så att det är de där små stunderna av ro och stillhet som blir de bästa minnena av jularna nuförtiden även om jag inte vet om det när jag är mitt uppe i dem.