Förra året hade jag ju inte någon gran. Eller, rättare sagt: Jag var för deppig för att ta ner min gran från vinden. Peppen på att spendera timmar på att omsorgsfullt plocka fram kulor och figurer ur sin bubbelplast och/eller silkespapper och andaktsfullt placera dem på väl utvald gren fanns inte riktigt, så att säga.
Jag var upptagen med att försöka att inte grina oavbrutet och att lyssna på "Lonely this christmas", "Blue christmas" och "River". Hehehe.
Alltså. Nu kan jag skratta åt det. Men förra julen går inte direkt till historien som den muntraste för min del, så att säga. Och ändå så var den fin, på sitt vis. För det är när du känner dig som mest ensam som de som verkligen betyder något kliver in och tar hand om dig och visar att så inte alls är fallet, ju. Nu, när jag tänker tillbaka på den och börjar blicka fram mot den kommande, så känner jag att den ändå var väldigt mysig på sitt vis.
Men granen saknades verkligen. Det här året ser jag verkligen fram emot att GÅ LOSS på julgranslådorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar